Ebba Sjöqvist är en av två åkare från Saltis som för en månad sedan tog det stora steget, packade kläder, skidor och pjäxor för att börja på skidgymnasiet i Järpen, som ligger mellan Åre och Östersund. Med sig från Saltis fick hon klubbkompisen Philip Lundquist. Ebba och Philip är två av sex ungdomar från Saltis som valde skidgymnasium denna höst. SSLK skickade även ungdomar till Gällivare, Arvidsjaur, Sundsvall och Torsby. Jag har från sidan kunna följa Ebba ända sedan U10 och det är en tjej med mycket vilja och envishet. 

Självklart vill vi i klubben höra lite mer om första månaden på gymnasiet, men även om hur resan mot gymnasiet varit. Jag fick chansen att ställa några frågor till Ebba när hon gjorde ett kort besök hemma.

Hej Ebba, nyss hemkommen från Zermatt och första träningslägret med nya klasskompisarna, hur är läget?

Tack det är bra och väldigt skönt att komma hem igen.

Hur var sommaren och var du nervös inför höstens skolstart?

Jag tänkte faktiskt inte mycket på det alls, men det är klart, ju närmare skolstart jag kom så kändes det att nu är det på riktigt. Men sommaren var härlig och jag har fokuserat mycket på fys-träningen.

I augusti gick flyttlasset från Saltis till Jämtland, berätta – vad är den stora skillnaden mellan Saltis och Järpen?

Båda är faktiskt som små byar, en lite större och en mindre. Bägge har fantastisk natur men på olika sätt, men jag saknar närheten till havet och skärgården.

Hur bor du där uppe?

Alla ”ettor” bor tillsammans på ett elevhem. Vi har egna rum men delar kök, tvättstuga, dusch och toaletter. Vi bor även tillsammans med de andra skidgrenarna som är längd, puckel och ski-cross.

Hur funkar det med mat, tvätt och städning – allt det som mamma och pappa hjälpt till med förut?

Det är sjukt mycket att tänka på, och man inser hur enkelt det var hemma. Nu måste jag handla, tvätta och städa själv. Vi får frukost och kan köpa matlådor men vi lagar lite mat själva också. Tvätten får vi också sköta själva.

Berätta – hur ser en ”vanlig” skoldag ut, från det du går upp till att du går till sängs igen?

Det skiljer sig lite men en typisk dag så kör vi antingen fys på förmiddagen eller eftermiddagen och har då antingen skola förmiddag eller eftermiddag, efter det blir det självstudier fram till middag. Fysen är grenspecifik så jag tränar tillsammans med de andra inom alpint.

Sen får vi se hur dagarna blir när vi går på snö här hemma.

Vilken ämnesinriktning har du valt och varför?

Jag stod och valde mellan samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig och det blev samhälle då jag tror det ger mig bäst möjlighet att balansera mellan min idrott och studierna.

Att flytta hemifrån och börja på skidgymnasium är ett stort steg – när ”kom” du på att det var det du ville?

Det har växt fram och när jag började i U16 kändes det självklart.

Om du tänker tillbaka på de tidiga åren i klubben, vad kommer du ihåg då?

Lägren – speciellt första gången till Stubai då jag som U10a fick hänga med min storebror som gick i U12. Sen har vi haft många härliga U16-läger i Funäs som jag gillat.

Vad kommer du ihåg från LVC-finalerna när du var U12/U14?

Spänningen och att man på de tävlingarna började lära känna killar och tjejer från andra klubbar och andra delar av landet.

Vad är det knäppaste/roligaste minnet du har från Saltisbacken?

Absolut Fire on Ice som var en happening i backen. Jag tror det var i U10 eller U12 som jag åkte fackeltåg utklädd till indian i en dräkt som mamma sytt. Det var så härlig stämning och alla var där.

Vilken backe är din favoritbacke och varför?

Funäs och backarna man kör fart i. Från toppen, över bron, ner i Sme och sedan över i Wallstamsbacken. Den sträckningen har allt från branter till hopp och långa glidpartier. Här har jag gjort några av mitt livs bästa åk, och några som varit mindre bra...

Vad är ditt tips till U14/U16 åkare som funderar på att söka till skidgymnasium?

Skriv träningsdagbok. Man får massa bra feedback från en massa olika tränare, men även kritik. Så det hjälper att skriva ned och tänka igenom det man får höra, för det är man själv som behöver skapa en egen uppfattning och en röd tråd i åkningen. Sen måste man ha tålamod och tänka långsiktigt för det går lite fram och tillbaka. Jag har jobbat mycket med min GS och SG, slalomen har funkat bra, men nu är det slalomen jag måste jobba mest med. Är man intresserad så ska man absolut åka och besöka skolorna för att få en känsla av om den skolan kan passa.

Fartgrenarna har gått väldigt bra för dig.

Ja, förra året gick det väldigt bra på USM och det är lite speciellt att det gick bra just i fart, för jag har varit riktigt rädd för fart…

Rädd för fart, men hur går det ihop?

Jag började med fart i U12 och tyckte det var läskigt, sen gjorde jag en ganska kraftig krasch i min favoritbacke i Funäs och det gjorde inte det hela bättre. Men jag ville inte vara rädd så jag bestämde mig för att överkomma rädslan och helt enkelt vänja mig vid fart. Jag har gjort alla möjliga grejor för att vänja mig, men roligast var det nog att åka Ikaros på Grönan tio ggr på raken 😊. Man vänjer sig vid fart och nu förstår jag och känner själv att det blir tio gånger säkrare att vara på och fram än att hålla igen när man kör fart.

Tack Ebba för att vi fick ta lite av din tid. Lycka till nu och njut av dina fyra år i Järpen! Glöm inte att hälsa alla ”våra” åkare på Järpen – Willie Sandin-Wänje, Olle Ström, Max Silfverplatz, Fredrik Nilsson och Philip Lundquist.

SSLK