Det var en gassande sol som välkomnade oss väl till Söndrums IP för att spela andra omgången av OIS Miniserie. Återigen visade tjejerna att vi är på rätt väg och att utvecklingen pekar uppåt.

Det blev en ganska lång eftermiddag på Söndrums IP, men med mycket glädje. Blå laget inledde dagens aktiviteter med att spela sin fösta match för året mot Halmstads BK. Resultatet i matchen var väldigt fint, men det som var ännu roligare att se att det var ett... resultat (nåväl)... av hur vi presterade på plan.

Tjejerna var otroliga. Vi fick se mängder av högkvalitativa passningar, lugna med bollen trots press, de spelade sig ur situationer och använde sina lagkompisar på ett sätt vi tidigare bara sett tendenser av.

Ett av målen vi gjorde föregicks av att alla utespelare behandlade bollen innan. Ett annat var ett regelrätt väggpass mellan två av tjejerna. Många visade verkligen att de börjar förstå fotboll.

Det gick väldigt bra även i andra matchen, men det långa breaket mellan matcherna syntes. Det var inte riktigt samma skärpa, tjejerna var lite för sugna på att försöka göra mål själva istället för att använda kompisar i bättre läge.

Men överlag strålande från lag Blå den här eftermiddagen.

Undertecknad (DA) såg lag Vits första match mot Snöstorp/Nyhem. Resultatmässigt var det ganska tufft i början, men tjejerna tuffade igång allt eftersom och var nära att hämta upp ett underläge. Riktigt bra kämpat.

Det lossnade sedan i matchen mot Torup/Rydö, första gången vi mötte dem vilket var trevligt. Så över lag - för båda lagen - en riktigt lyckad eftermiddag. Självklart finns det mycket att jobba på (de är ju typ 9-10 år) men det är jätteroligt att få ett kvitto på deras utveckling, som går spikrakt uppåt.

Vi har varit och begått premiär i OIS MIniserie på Tranevallen i Harplinge. Vi hade två små trupper, med bara en avbytare i varje, men tjejerna krigade på i värmen och gjorde oss ledare väldigt stolta.

Vi hade många avhopp och det var nervöst när söndagsmorgonen inleddes, men telefonen var tyst och vi fick ihop till en avbytare per match.Vi valde att fokusera på möjligheten för tjejerna att spela massor och så fick oron för trötthet ligga hos oss ledare.

Och visst märktes det, framför allt i slutet av andra matchen, att orken tröt lite mer än vanligt - men tjejerna ska ha en stor eloge för hur de krigade sig genom trötthet, smällar och annat som kan störa på ett alldeles lysande sätt.

Vi kämpade för vandra, ställde upp på det vi pratade om och flera "ovana" målvakter ställde upp för sina lagkamrater så att alla fick spela ute. 

I försvarsarbetet försöker vi att vara noggranna med att jobba hemma. Några börjar märka att de älskar att försvara oh dröjer kvar, vilket gör att vi får ett ganska naturligt djup i spelet. Att det ibland blir att den som egentligen skulle anfalla är kvar, det spelar mindre roll. Vi hjälps åt i alla situationer när vi spelar 5-mot-5 och orkar löpa både upp och ner.

Offensivt har vi jobbat väldigt mycket i vinter med att driva bollen själva, så de fick uppmaning att prova de dribblingar de har tränat in. Det såg vi massor av. Några tjejer börjar också bli så trygga med boll att de börjar titta upp och leta passningar. Vi såg korta sekvenser av helt otroligt spel, vilket kommer växa och synas betydligt mer på en jämnare plan (ett missförstånd låg bakom att de inte var klippta).

Till slut ett stort tack till duktiga domare, fint värdskap av HGH och alla duktiga tjejer - oavsett lagfärg!

På onsdagarna vecka 16 och 17 har tjejerna i tvåan respektive trean på Sofiebergsskolans fritids varit på besök hos IF Centern för att känna på en fotbollsträning med F14/15-laget.

Det var 14 taggade tjejer som bildade två lag när vi välkomnade BK Astrio till Kärlekens IP för säsongens första matcher.

Astrio har vi mött många gånger förr och det blir alltid tuffa, tajta matcher som är mycket utvecklande för tjejerna. Därför blev vi väldigt glada när de kontaktade oss och ville mäta krafterna och vi enades om att de skulle komma ut till oss och vår konstgräsplan.

En strålande marsmorgon mötte oss och även om det var lite bitigt i vinden så sken solen och barnen var glada och förväntansfulla.

Efter uppvärmningen som avslutades den med för oss vuxna halvmärkliga slagdängan "Hej, jag heter Bengt...." men som fick tjejerna av kikna av skratt och slappna av på ett bra sätt inför matcherna.

Syftet är alltid att dela upp två jämna lag, men av någon anledning blev det inte så i dag. Om det var dagsform eller någon form av felbeslut av oss ledare får vi analysera, men ena laget hade det tufft i två matcher medan det andra hade en behagligare resa.

Men nu är vi i alla fall igång med säsongen och tjejerna har fått testa på att spela match igen.

Tack till alla föräldrar för att ni kom och stöttade och stort tack till de lysande domardebutanterna Klara och Edith, samt Benjamin, som dömde våra matcher.

Tjejerna har tränat på en längre tid nu utan matcher i kalla vintern, så ett avbrott med lite matcher i Bendt Bil Cup kom lägligt.

Sedan sammandrag och cupspel avslutades i höstas har vi filat på massor av detaljer. Många gånger har andra aktiviteter krockat för tjejerna, varför vi har varit ganska få på träningarna. Tråkigt kan man tycka, men också en fantastisk möjlighet att fila lite på detaljer.

Bland annat har vi på ett mycket tydligare sätt tränat passningsspel än tidigare. Anledningen är att tjejerna nu har nått en ålder där de rent utvecklingsmässigt kan ta in sin omgivning och börja samarbete med sin närmaste lagkompis.

Så det var en av sakerna som vi tryckte lite extra på och det lyckades bra. Något annat vi pratade om - som skulle kunnat vara bättre - var presspelet. Vi kändes lite bekväma, så det är något vi får prata om.

Cupen blev mycket lyckad för vår del. Det var korta, intensiva och jämna matcher hela vägen. Den sista, när vi mötte HGH, var helt otrolig. Två vilt kämpande lag som hela tiden tog ut varandra, tryckte på utan gnäll och verkligen gjorde sitt bästa. Matchen slutade 0-0, vilket aldrig tidigare har hänt. Det vittnar om vilken jämn kamp det var.

Det var också kul att få möta två nya motståndare, Grevie och Trönninge BK.

Extra plus till de tjejer som spelade målvakt. Många riktigt fina räddningar och tjejerna var också väldigt beredda på att hantera djupledsbollar som närmade sig dem. Det var ett litet extra glädjeämne den här gången!

Hur är man världens bästa lagkompis? Det var en av frågeställningarna som tjejerna fick när Güncel Ömer, utsänd från RF-Sisu, ställde till tjejerna när vi hade kompissnack för ett par veckor sedan.

Vi ska väl börja i rätt ända. Tjejerna är redan världens bästa lagkamrater. Redan från fotbollsskolan vid fem års ålder har vi pratat om vikten om att bete sig på rätt sätt på träningarna och matcherna. Vi ledare kan, med stor stolthet, bestämt hävda att tjejerna är exemplariska i alla lägen. Vi har motgång och framgång, men det har aldrig fällts några hårda ord på matcherna och vid de enstaka fall, som kan räknas på en hands fingrar, det har varit negativa ord eller kroppsspråk på träningar har vi brutit och pratat om detta direkt.

Däremot är vi inte så naiva att vi inte tror att det aldrig komma att hända något eller att det vid något tillfälle kommer att bli gnissel. Därför valde vi att ta in RF-Sisu i förebyggande syfte.

- En del föreningar och lag kallar in oss för att hjälpa till när det redan har hänt något, men man får ofta ännu bättre effekt när man jobbar förebyggande, säger Ömer om arbetet med tjejerna.

Upplägget var perfekt för tjejerna, som fick övningar helt på sin nivå där de kunde hjälpas på att komma på lösningar i små grupper. Även här såg man lagsammanhållningen där alla idéer var välkomna och alla fick berätta sin syn på saken.

I den avslutande övningen fick tjejerna, var för sig, skriva en lapp om hur man är världens bästa lagkompis. Den sattes sedan upp på ett stort papper. Väldigt mycket handlade om att vara snäll mot varandra, prata med andra, vara schysst, stötta om man misslyckas och fira om man lyckas.

Avslutningsvis tackade vi Güncel med Centernremsan och sammanfattade det vi hade varit med om. Vår förhoppning är att oavsett hur dålig dag man haft, hur jobbigt det än är i skolan, om det har varit bråkigt hemma eller om någon har varit dum ska man känna, "snart är det fotbollsträning, då blir allt bra för då får jag vara med mitt lag och där kan jag vara mig själv".

Era barn är fantastiska, hälsar Ledarna.

Efter att ha kämpat på riktigt bra hela säsongen hade tjejerna kommit fram till säsongsavslutningen och finalen på Leikin8:an. 

Första laget hade en mycket tidig samling och många av tjejerna uttryckte att de inte riktigt kom igång i första matchen. Ändå gjorde de mycket bra ifrån sig mot Astrio. Slutresultatet blev inte så jämnt och tyvärr inte till vår favör, men i ungefär 20 minuter stod det 1-1 och var en av de bästa matcherna jag sett tjejerna spela.

Tre-fyra olyckliga minuter grusade dock förhoppningarna om ett riktigt bra resultat, men det är inte det tjejerna ska ta med sig utan att de fick 60 minuter riktigt bra fotboll med hård kamp i benen.

Efter en timmes paus ungefär var det dags för en ny tuff match där tjejerna stod upp riktigt bra. Vi gjorde några små förändringar och pratade om att använda kanterna mer samt att ge lite mer i närkamperna, inte bara ta. Även matchen mot HGH blev ruggigt lärorik och välspelad. Vi gjorde något helt fantastiskt mål och kämpade på hela vägen i mål. Det blev ytterligare en knapp förlust och lite bistra miner, men det var två ytterst utvecklande matcher som tjejerna kommer ha stor nytta av framöver.

Nu ska man ju inte skylla ifrån sig, eller jo.... det gör vi den här gången. Tjejerna hade fyra skott i stolparna, hade de suttit kunde det bli annorlunda. Men det är också lärpengar, något man behöver kunna hantera.

Lag två samlades efter lunch och var lite piggare från början. Första matchen var ojämn, till vår favör, men vi ledare tycker ändå tjejerna gjorde det bästa av den. Här fanns det nämligen lite mer utrymme för att spela kombinationer tillsammans, använda varandra i uppbyggnaden och också göra några riktigt fina spelmål efter fint samspel. Mycket bra.

Match två blev tuffare, men riktigt jämn och bra. Så överlag var det fyra matcher som var utvecklande och kommer hjälpa tjejerna framöver. De behöver bland annat träna på att ett mål för motståndarna är bara ett mål, det är inte slutet på matchen. Mentalt behöver vi träna på att tänka på nästa situation.

Vi fortsätter i övrigt efter den plan vi har och det handlar inte om kortsiktiga resultat, utan om att lära dem spela fotboll. Just nu har vi fokuserat mycket på egna spelet med boll, en-mot-en, medan passningsspelet fått stå tillbaka lite. Det tyckte vi oss också se resultat av, även om det finns mycket kvar att jobba på.

Det börjar också krypa fram riktiga vinnarskallar i laget. Det var en hel del bistra miner och besvikna ansikten efteråt. Tjejerna ska ha stor credd för att de framför allt riktar det mot sig själva. Det är fortfarande ingen som ens har en tendens att skylla på en lagkamrat för något och det skapar en miljö som gör att alla vågar och vill vara med, oavsett hur långt man kommit i utvecklingen. Det är det vi är allra gladast över.

Nu tar vi en paus från matchandet och tränar på i höst och vinter. Nästa gång det är match är Bendt Bil Cup 2 december. 

Efter torsdagens träning - som var en av våra bästa träningar både fokusmässigt och rent fotbollstekniskt sedan tjejerna blev ett lag - var det med stora förhoppningar som vi gick ni i Leikin8:an sammandraget på Halmstad Arena i lördags.

Och de förhoppningarna infriades till stora delar. Tjejerna var fokuserade, kämpade stenhårt och höll humöret uppe i alla lägen. Det underlättas såklart av att det går bra rent resultatmässigt och där gjorde tjejerna mycket bra ifrån sig.

Tjejerna delades upp i två jämna lag och eftersom båda lagens matcher gick samtidigt fick vi ledare dela på oss. Att en av tjejerna som var med oss äldre ledare ställde frågan om vi inte kunde byta ledare efter första matchen - det får vi äldre helt enkelt hacka i oss...

Vi är återigen väldigt många i träning och som vill spela matcher. Den här gången bestod lagen av hela 10 spelare, vilket ställer till det lite i bytena och det hördes lite frustration över att man ville spela mer. Tyvärr finns det inte motstånd tillräckligt för att det ska bli hanterbart att ha tre lag i dessa sammandrag, så vi får hantera det så här tills vidare. Skönt ändå att det är många som är otåliga och vill ut och spela.

Ett litet speciellt omnämnande till Agnes F och Elin som är helt nya i laget och gjorde sina första två matcher, i varsitt lag. Båda kämpade på ruggigt bra och tog för sig direkt. Det är också kul att se vilket välkomnande gäng tjejerna är, för det känns som duon varit med oss sen start. Båda fick också kröna sina fina debuter med varsitt mål. Glädjande!

Nu återstår ett sammandrag, finalen av Leikin8:an som går i månadsskiftet, återigen på Halmstad Arena. Innan dess krigar vi vidare på träning.

Heja Centern!